Sara Asks 10 tips när ditt barn inte äter!

Oroar du dig för att ditt barn får i sig för lite mat och näring? Att portionerna är för små eller variationen för liten? Då är du inte ensam! Faktum är att det är en att de vanligaste orosmolnen på en småbarnsförälders himmel. Men det finns några små trick man kan testa, som på sikt kan göra stor skillnad – särskilt om man får koll på vad som ligger bakom. Här har vi samlat några vanliga anledningar – och tips på vad du som förälder kan göra. Vad stämmer in på ditt barn? Ibland kan det finnas flera saker samtidigt, eller olika saker i olika perioder, så spara gärna listan och gå tillbaka ifall du behöver ”felsöka” igen.

1. Försök tajma så att barnet är tillräckligt hungrigt

Okej, vi börjar i något som kan tyckas självklart. Hunger och mättnad – motpolerna som styr oss människor så att få i oss lagom mycket mat. Barn har generellt bättre hunger- och mättnadsreglering än vi vuxna har. Vi vuxna äter för det mesta av andra skäl än ren hunger: för att det är så gott, för att andra äter eller för att vi vet att vi kommer bli hungriga senare om vi inte passar på, till exempel. Barn, däremot, avstår oftast att äta om de inte är hungriga – och i de flesta fall är det bra! Så första tipset är: försök att tajma, så att ditt barn är tillräckligt hungrigt när det är matdags. Det kan till exempel behöva gå 2–3 timmar från det att barnet äter mellis tills middagen serveras. Som bonus får tänderna tillräckligt med vila mellan måltiderna.
   Ett vanligt missförstånd är att barn behöver äta fem gånger om dagen. Det stämmer att det brukar vara lagom att servera mat fem gånger om dagen, t ex frukost, lunch, middag och ett par mellanmål – men barnet behöver inte äta det som serveras. Det viktiga är att barnet får chansen. Tänk att du som förälder väljer vad som serveras, och barnet väljer hur mycket och av vad hen vill äta. Ibland blir det kanske mer, och ibland mindre – och då är det precis som det ska vara. 

 

2. Se om barnet vill styra mer själv

Barn är olika benägna att vilja styra över sitt ätande själva. Vissa låter sig glatt skedmatas hela första året, för att sedan runt 1-årsåldern knipa ihop munnen för allt som de inte plockat för sig på egen hand. Andra vill styra själva redan från start – och egentligen är det ju så bebisar äter från bröstet också: de tar när de vill ha, och släpper sedan taget. Om det går att hitta ett sätt som efterliknar det självständiga ätandet är det toppen! För bebisar kan det handla om baby led weaning (BLW). För större barn om att få ta för sig av maten själv, i stället för att få en tallrik med mat som någon annan lagt upp. Så andra tipset är: testa att låta barnet styra mer själv! I början kan det behövas hjälp på traven, men barn utvecklas snabbt och är så mycket mer kompetenta än man kan tro. Det är ingen fara om det blir ensidigt på tallriken – det viktiga är inte vad ett barn äter under en specifik måltid utan hur det ser ut på längre sikt, som veckor och månader.
 

3. Funder över om barnet är helt friskt

Hur har du det med aptiten när du är förkyld eller har någon annan sjuka på gång? Sannolikt är den inte på topp. Det gäller även för barn, särskilt om halsen svider eller näsan är så täppt att det är svårt att äta och få luft samtidigt. Dålig aptit i samband med sjukdom kan sitta i även en stund efteråt. Och det är ju rätt många av ett litet barns dagar som är kantade av eftersläpande förkylningssymtom. Under de första åren i är det vanligt med tio till femton förkylningar om året, allt medan immunförsvaret bättras på –

så det är allt annat än förgäves. Men den som servar en liten förkyld plutt med mat kan behöva tänka lättätet: smoothies, svala mellisglassar (t ex fryst yoghurt och mixad frukt), frysta jordgubbar, blåbär eller mango, len gröt, mjuk pannkaka eller annat som kan locka. Det är också bra att veta att det viktigaste under sjuka dagar är att barnet dricker ordentligt. Maten hinner barnet äta i kapp när allt i kroppen känns som vanligt igen. 

4. Kolla läget i munnen

Håller ditt barn på att få tänder? Då brukar tandköttet vara ömt och irriterat och det kan leda till minskad aptit – men lyckligtvis är det övergående. De flesta barn får sina första tänder när de är mellan 6 och 10 månader gamla, men de kan vara både yngre och äldre utan att det är något konstigt med det. Precis som vid sjukdom är det viktigaste under den här perioden att barnet får i sig tillräckligt med vätska.

För barn som hunnit ha sina mjölktänder ett tag kan karies ligga bakom ovilja att äta: ett litet hål i tanden som gör att det ilar och svider, särskilt när barnet äter något som är sött eller kallt. Det kan vara svårt att se ett hål med blotta ögat, så kontakta barnets tandläkare för att få klarhet. 

5. Dra ner på eventuell nattmat

Många barn fortsätter att vilja ha mat på natten, även efter livets första sex månader – när de egentligen inte behövs rent näringsmässigt längre. Det kan ta sin tid att lära sig att det går att somna om utan att få suga i sig en flaska ljummen välling. Men blir det mycket mat på natten är det inte konstigt om det påverkar aptiten på dagen – det är bara ett tecken på att barnets aptitreglering fungerar. Ett barn i förskoleåldern som får en flaska välling till kvällen och en till under natten har täckt 30 procent av sitt energibehov den vägen, och är kanske varken hungrig på frukost eller lunch. Så tips nummer fem blir: Testa att dra ner på eventuell nattmat! Föräldrar vittnar om både bättre aptit och skönare nattsömn (för alla inblandade …) när barnet vant sig av vid att äta på natten.

6. Hitta rätt nivå

Barn är olika och det gäller inte minst när de kommer till mat. En del är skeptiska till det mesta som inte stavas bröstmjölk eller flaska, andra gapar girigt efter allt som sträcks fram på en sked. Det gäller också det här med matens konsistens: en del kväljs vid minsta ojämnhet i barnmatspurén, medan andra glatt tuggar i sig alla möjliga olika konsistenser. Det gäller alltså att försöka få koll på vad just ditt barn kan, och anpassa matens egenskaper därefter så att utmaningen inte blir för stor.  Men heller inte för liten! Vissa barn tycks knappt tycka det är mödan värt att äta om de bara serveras klassiska, milda ”barnsmaker”, det blir för lite stimulans. Så tips nummer sex blir att fundera kring vad som är lagom nivå för ditt barn, just nu. Kanske funkar det med lite smakrikare grejer, som hackade oliver, sardeller och fetaost? Blir inte det fasligt salt, kanske du undrar. Jo, särskilt för ett barn under ett år. Men om det ingår som en del av en måltid, till exempel med potatis eller pasta som inte är salt funkar det fint. Babytapas! 

7. Känn igen neofobin

Är ditt barn strax över året och har plötsligt börjat rata sånt som förr gick bra? Då kan det vara den neofobiska fasen som är i antågande. En kvarleva från tiden när vi hade naturen som skafferi och det var livsviktigt att barn lärde sig att inte stoppa i sig vadsomhelst – det kunde ju vara en giftig svamp eller växt! Den här fasen är olika tydlig för olika barn och ärftligheten är stor: upp emot 80 procent av petigheten förklaras av generna. Här kan man också behöva tänka anpassning av maten. Inte så att det alltid curlas in en köttbullar och makaroner-måltid på matbordet – men försök att se till att det åtminstone finns en eller två grejer ditt barn kan äta sig mätt på, om så bara ris och hackade jordnötter. Komponera gärna maten så att inte allt blandas – då är det lättare för barnet att ta för sig av det som känns tryggt. Tips sju är alltså att känna igen den neofobiska fasen och möta barnets behov av trygghet i matsituationen. Inte tvinga, inte truga – utan låta barnet utvidga sin matrepertoar i sin egen takt, gärna med dig som förebild.

Bra att veta under den neofobiska fasen är att den sammanfaller med att barnet går in i en långsammare tillväxtfas. Ofta är det helt i sin ordning, men om man vant sig vid att barnet gått upp flera hekto mellan vägningarna under första levnadsåret kan man tro att barnet håller på att tyna bort när tillväxten plötsligt saktar ner. När barn är i 5–6-årsåldern har de ofta sitt livs lägsta BMI, det vill säga i den åldern väger de minst i förhållande till sin längd, och synliga revben behöver inte betyda att något är fel. Faktum är att ett barn som fortsätter öka i vikt som under första levnadsåret – då många barn trefaldigar sin vikt – skulle väga två ton (!) på 6-årsdagen. Så om det går lite saktare under en period är det oftast helt i sin ordning.

 

8. Optimera för magen

Hur fungerar ditt barns mage? Är magen trög? Rentav förstoppad? Då kan det hända att barnet är illamående, har ont i magen och att aptiten är sänkt på grund av det. En vanlig orsak till förstoppning är för lågt intag av mat och dryck. Det blir helt enkelt för lite för tarmen att jobba med och arbetet stannar upp, men förstoppning som följd. För att fungera optimalt behöver magen mat med fibrer i och tillräckligt med vätska, gärna vatten. Barn är inte alltid stormförtjusta i fiberrik mat, men det finns en hel del i sånt många barn gillar. Testa att servera frukt skuren i plockvänliga bitar, t ex päron, äpple, kiwi, torkad aprikos eller annat barnet gillar. Krispigt knäckebröd bakat på fullkorn (gäller de flesta knäckebröd) är en annan bra fiberkälla, liksom havrekuddar eller andra fullkornsflingor. Eller grönsaker förstås! Ställ fram några knapriga morotsstavar, kalla ”glassärtor” direkt från frysen, piggt gul majs eller kikärtor, naturella enkelt avsköljda från tetra eller snabbstekta i stekpanna i olja och till exempel lite tacokrydda. Och så vatten till det, kanske i ett extra fint glas, eller en flaska med sugrör. Eller med läckra isbitar som krackelerar när de möter det inte lika kalla vattnet! Rörelse i vardagen och bra toavanor är också viktigt för att magen ska fungera. Misstänker du förstoppning – prata med BVC eller vårdcentralen! Vissa barn behöver medicin som gör bajset mjukare.  

9. Var en förebild

Barn lär sig äta genom att se andra i flocken äta och överleva maten. Du är ditt barns bästa förebild, så passa på att dela så många måltider du kan med ditt barn. Försök att göra matbordet till en trevlig plats, utan krav och sträng stämning. Ett sätt att få till det är att fokusera mer på barnets ansikte än på vad hen har på tallriken. Lyssna på vad ditt barn försöker säga, prata om något som barnet tycker är kul, skratta ihop. De flesta barn uppskattar uppmärksamhet, och matsituationen är ett av få tillfällen när ni sitter i jämnhöjd, du och ditt barn. Självklart behöver du få äta egen vuxenmiddag ibland också, men blir det ofta missar du många tillfällen till att vara den där modellen som visar att mat är gott och bra.

10. Sök hjälp vid behov! 

Oftast finns det helt naturliga skäl till att ett barn äter lite eller ovarierat. Men i vissa fall finns det en sjukdom eller något annat problem som ligger bakom. Det kan vara matallergier, stora halsmandlar, en mage i olag eller en ökad känslighet för matens smak och konsistens, till exempel. Situationer som är svårlösta på egen hand. Så sista tipset är: Om du misstänker att något inte är som det ska, om ditt barn får obehag av maten, har svårt att tugga och svälja, inte har någon egen drift att äta eller inte får i sig tillräckligt med mat för att det är svårt att stå ut med smaken eller konsistensen på det mesta – sök hjälp! Barnhälsovården eller vårdcentralen är en bra start, som kan slussa vidare vid behov.